Planeterna

Jag såg häromdagen att Kungliga Filharmonikerna skall spela Holsts "Planterna" i konserthuset. Jag lyssnade Holst och Haydn år 2003 när jag var i Stockholm "på riktigt" för andra gången i mitt liv. Då lät det såhär:

Vi s
sp
spr
spri
sprin
spring
springe
springer
för
att hinna i tid
till Haydn
och Holst
och Holsts planeter.

Vi kommer för sent
men
cellosolisten väntar
för
Haydn
har lagt in
en paus
redan innan
konserten har börjat.

Resan kan börja.
Vi reser till
Merkurius
Venus
Jupiter.
Vi cirkulerar kring samma sol;
samma klanger.
Vi åker kana
på samma ringar;
Jupiters!

C
cr
cre
cres
cresc
cresce
crescen
crescendo.

Cymbalskräll.

Och sedan
nästan obemärkt
är vi tillbaka
där vi slutade;
resan är över.
Vi har landat
och gör oss beredda
beredda på att plocka fram passen
för att återigen
komma över gränsen
till Verkligheten.

Den ensamme lille organisten
m
mi
mik
mikr
mikro
mikroo
mikroor
mikroorg
mikroorga
mikroorgan
mikroorgani
mikroorganis
mikroorganist
mikroorganiste
mikroorganisten
samlar sorgset ihop sina notblad
och
lämnar obemärkt sin plats i himlavalvet.